Länge sedan! Måste vara minnet...:-)

Skämt å sido...Minnet är katastrofalt! Närminnet då...Den senaste tiden har jag brottats en himla massa med det där. Å ena sidan vill jag inte acceptera att försämringen är här för att stanna, å andra sidan vill jag inte acceptera dess existens över huvud taget och faktumet att det här "tekniska problemet" faktiskt har satt sina spår och är inte "bara" ett "tekniskt problem". Mitt sunda förnuft säger mig att 30 år med x antal omgångar med över- respektive underdränage måste ge sig uttryck på något sätt...men ändå. Det gör mig rätt förbannad, faktiskt.

Så vad gör jag (vi) åt det då?
Jag försöker att lägga saker MEDVETET på olika platser. Här snackar vi mindfulness på högsta nivå! Eller iaf försök till... Alla saker som jag slentrianmässigt lägger någonstans för att "jag alltid gjort det" springer jag sedan runt som en yr höna och letar efter under mer eller mindre irritation (läs: ilska). Min man har också börjat att dubbelkolla mig var jag lägger saker för att sedan kunna påminna mig när jag börjar springa rundor....Mindre lustigt att behöva bli dubbelkollad men just nu behövs det.

Grejen är att jag vet att MÅNGA är förvirrade av naturen och glömmer var de lägger saker från en minut till en annan. För dem är det normalt. För mig är det inte det. Det här startade från en vecka till en annan. Jag märkte det när jag kom hem efter senaste shuntomgången då jag överdränerade och shunten ställdes om efter en veckas huvudvärk, illamående och oöverstiglig trötthet. Jag väntar för övrigt fortfarande på återbesök...

Negativt inlägg här, känner jag...men så måste jag väl få ur mig sådant här på något vis. Det är faktiskt första gången i mitt liv som jag känner att mitt huvud sätter käppar i hjulet för mig...