Lättnad

Oj, vilken omvälvande dag jag hade igår!

Jag fick mitt samtal med min läkare. Så välbehövligt! Vilket privilegium jag har som har fått ha en huvudläkarkontakt i 29 år! Jag fick chansen att prata och berätta om alla mina rädslor. Om min rädsla för framtiden, med tanke på allt som hänt de senaste månaderna.

Om minnet specifikt. Och där kommer han kolla upp möjligheter till testning på sitt håll och jag ska kolla upp på mitt.

Om huvudvärken, som kommit med alla symptom oftare de senaste månaderna. Inte förvånande att han inte hade några svar men nu VET han iaf. Och han VET varför jag inte åker in till akuten vid första symptom. Visst, alla har huvudvärk ibland. Det vet jag. Jag har också "vanlig" huvudvärk lite då och då, precis som alla andra. Men "shunthuvudvärken" är annorlunda och det är DEN som kommer oftare nu med tillhörande yrsel, balanssvårigheter, illamående och trötthet. Det värsta är att jag inte fungerar så bra jobbmässigt när det händer....men det får jag ta upp igenb sen.

Om mina tankar kring medvetandebortfallen på sjukhuset, som jag haft de senaste åren. Finns inga svar, men jag har iaf fått bolla mina tankar.

Om rädslorna, specifikt, och om alla tankar som kommit kring detta då jag har fått ändra hela min uppfattning, som jag har haft så länge jag kan komma ihåg, om mitt tillstånd. Jag har en MASSA tankar kring allt nu. Och jag ska nog få en samtalskontakt! Halleluja!

Och. Jag berättade om min upplevelse av bemötandet av rådgivningssköterskan i telefon. Och jag hör dit. Jag HAR rätt att ringa om det är något. Så nu lämnar jag henne bakom mig!

Jag är så grymt tacksam för att jag tog min "fajt" själv, när jag var 15 år. Den utvecklade vår kommunikation något enormt!

Så. Lättad. Och. Så. Trött.