Frustrationen bara finns - den ger inget

Det där med frustration. Det tar bara en massa energi! Och det är frustrerande! Jag VILL kunna vara frustrerad på människor ibland och då vill jag att de på något sätt ska bry sig om det! 

Men det gör dem inte. För den som jag är frustrerad på just nu är ingen i min närhet. Det är egentligen inte ens en fysisk person utan en situation. Egentligen är jag nog frustrerad på mig själv, när jag tänker efter. Jag BORDE inte låta det här påverka mig (enligt mig själv). 

Första steget är att jag iaf har fått ett telefonmöte med min läkare. Det är bra. Jag vet inte om det kommer ge mig något men det BORDE göra det på något plan. Om inte annat kanske han kan förklara den icke existerande kommunikationen jag grunnar på. Han kommer nog inte ha något svar på mitt minne men kanske kan han skicka en remiss någonstans. (Ja ni ser, jag överanalyserar och tar redan nu nu ut i förskott vad som kommer att hända. Hälsosamt? I think not...)

Huvudvärken som kommer då och då vill jag gärna ha svar på vad jag kan göra åt det för Alvedon funkar INTE och gå till skola/jobb när jag har den funkar INTE då jag samtidigt ofta är yr. Och migrän har jag tydligen inte. 

Ja, jag har skrivit en lista. Nästa torsdag gäller det!!!